Se molnen de driva och stjärnorna vandra
och lärkorna sväva i gyllene ljus.
Och fyllda av längtan vid himmelens portar
de höra serafernas mäktiga brus.
De sänka sig ner ifrån himmelens höjder
med allt de fått höra och allt de fått se.
De sjunga i dalen med ljuvliga röster
för blomster och vindar om allt som vill ske.
Med blomster och vindar förs dofterna vida
och människan som vandrar hon stannar och hör.
Hon lyssnar och glöder och kläder i ord
vad allt hon förnimmer ur himmel och jord.
Stiger Dobri stiger Dobri
På den vita klippan klippan
Riktar Dobri sina pilar
Mot den vita duvan
Träffar inte träffar inte
Vita turturduvan duvan
I sitt eget unga hjärta
Träffar stackars dobri
Och han gråter bittra tårar
Gråter när han ropar ropar
Här där döden nådde Dobri
Låt mig här begravas
Vid mitt huvud vid mitt huvud
Låt plantera druvor druvor
Den som hungrar den som hungrar
Så att den kan mättas
Vid min sida vid min sida
Skall ni gräva brunnen brunnen
Den som törstar den som törstar
Så att den kan dricka
Och vid mina vita fötter
Skall ett träd ge skugga skugga
Så att den som vandrat länge
Där kan finna vila
Utan text
På mitt hjärta på mitt hjärta
Bygg en liten kyrka kyrka
Så att den som söker herren
Får en plats att bedja
För vinden som susar, hej dari hå
För vinden, hej dari hå
För stormen som brusar, hej dari hå
För vinden, för stormen, för hej dari hå
För havet som häver, hej dari hå
För havet, hej dari hå
För vågen som välter, hej dari hå
För havet, för vågorna, hej dari hå
För skeppet som gångar, hej dari hå
För skeppet, hej dari hå
För segel som fångar vindar-i hå
För skepp och för segel och hej dari hå
Alla som vill dansa kommer hit, – Ja, vi kommer
Alla som vill trumma, – Vi vill trumma
Se, vår kära sol kommer åter
Hör hur mäktig soltrumman låter
Solen leder himmeladansen
Tusen ljus i stjärnekransen
Var äro de män som drogo här vägen fram
Med milda ögon och sorgsna för brott och skam?
Små bröder i mörka skogar med ulv och snö
Var äro de män som drogo så stort att dö?
De logo bara för drivan och köld och pil
Små bröder i mörka skogar med mil på mil
Från människors hyll och gårdar där ondskan satt
Vem hör deras silverklockor i molntung natt?
Var äro de bröder gångna och spelemän?
I dalen sade man mig att de lever än
Världens frälsare kom här
Rena jungfrun moder är
Ty en börd så underlig
Herre Jesu, hövdes dig
Jag gick och promenerade, då kom en liten vind
En liten, liten, liten vind
Som susade och dansade och blåste på min kind
Min lilla, lilla, lilla kind
Jag lekte med den lilla, lilla vinden varje dag
Ett litet, litet, litet slag
Men vinden blev allt vildare och så en vacker dag
Så var den vildare än jag
Då började jag springa ifrån min lilla vind
Min lilla, vilda virvelvind
Och kom så till ett hus med en vit liten grind
En liten, liten, liten grind
Jag gick genom grinden och så knackade jag på
Jag knacka’ på, jag knacka’ på
Då hörde jag små röster som jag ej kunde förstå
Men som susade så
Tusen vindar flyger ut
Aldrig, aldrig tar dom slut
Tusen vindar skyndar sig
Alla vill dom fånga mig
Mössan vill den ena ha
Rocken vill en annan ta
Allting går med skrik och skratt
Nu så har dom fått mig fatt
Mössan flyger ut i sjön
Aldrig ser jag den igen
Rocken över skogen for
Långt dit bort där trollen bor
Sedan alla vindar små
Tissla’ tyst och tassla’ så
Vad dom sade vet jag ej
Men så plötsligt tog dom mig
Upp i luften, hej och hå
Vindarna mig lyfte då
Högt, högt över alla tak
Genom luften blåste jag
Sedan kom på himlen blå
Moln som barn kan vandra på
På ett moln jag satte mig
Därifrån kan jag se dig
Nu, nu, nu, nu
Nu hör du den ju
Vilken konstig sång
Tre på samma gång
Som två och en
Och efter varann
Fari-don-deri-don-don-don
Kom så leker vi följa John
Lari-don-deri-don-don-don
Tan-dari-dej
Vem sjunger med mig?
Är det någon ann
Eller fler minsann
Som kan min sång
Och håller igång?
Fari-don-deri-don-don-don
Kom så leker vi följa John
Lari-don-deri-don-don-don
Ja, ja, ja, ja
Nu låter det bra
Som en vattenkran
Rinner hela dan
Och gång på gång
Min konstiga sång
Fari-don-deri-don-don-don
Kom så leker vi följa John
Lari-don-deri-don-don-don
En grön färg söker hjärtat mitt i denna mörka tid
Som är lik döden kall och vit och snöar bort min stig
Och redan länge ingen fågel rörde sin tunga
Det var en vinter kall och sträng som drev dem bort från skog och äng
Där ingen hörs sjunga
Låt ingen vinter nå dit in där hjärtat har sin grund
Där livets lust och skönhet finns och kärlek varje stund
Där jublar jag och låter glädjen röra min tunga
Och ingenting på jordens rund kan binda orden i min mun
När hjärtat vill sjunga
Jag är en gammal luffar som tröttnat på att vandra
Och vandra, och vandra dagen lång
Jag har levat hela sommaren på ingen, ingen, ingen, ingenting
Ingen, ingenting, på luft och fågelsång
Jag har legat under stjärnorna som mången, mången, mången, mången gång
Mången, mången gång, som mången, mången gång